Ledare. Maria-Pia Boëthius.

2016-09-11 10:00

Feminisering som befrielse

När en man som Oliver Stone bytt sida och beskriver hoppet om en bättre värld, som en feminiserad värld har något hänt, skriver Maria-Pia Boëthius.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

I Frankrike kommer polisen och beordrar kvinnor att klä av sig. Burkinin. I Saudiarabien och Iran kommer polisen och beordrar kvinnor att klä på sig. Täcka armar och hår. Tydliga exempel på "kriget mot kvinnorna", underrubriken på Susan Faludis klassiska bok Backlash.

När andra vågens feminism svepte in över världen i slutet av 1960-talet beskrevs den snart av konservativ politik och stormedier som en kamp mellan könen. Kvinnor "omvända" till feminism påstods kämpa mot alla män, i extrembeskrivningarna "hatade alla män". I sken av vad jag under många år inhämtat om krigets koreografi kan jag se att krigets absolut främsta vapen, effektivare än atombombshot är propaganda och att den aktiverades. En berättigad frihetskamp måste förvandlas till slagfält. Berättelsen om feminismen inlemmades i det mediala uppdraget att förvandla allt nytänkande och alla slags tankar till aggressiva konkurrenter. Män uppviglades till att se feminismen som en fiende, en rörelse som angrep alla män, inte som en legitim frihetssträvan, som de kunde solidarisera sig med. I själva verket har feminismen alltid kämpat mot en maktordning – patriarkatet – som också placerar män i underordning. Jag minns en sekvens med en glädjestrålande ung kille i Afghanistan, som efter talibanernas flykt äntligen kunde raka av sig skägget och rappa utan att riskera att avrättas.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Oliver Stone, den världsberömda regissör som har funnits i machofacket med filmer som Plutonen och Natural born killers, har till min häpnad och glädje avslutade sin fritänkande och spännande serie om USA:s historia, som i sommar visats på Kunskapskanalen med att säga ungefär såhär: "På 1990-talet sa en kvinna till mig att världen måste feminiseras. Jag fattade inte vad hon babblade om. Men nu förstår jag och jag ger henne rätt."

"Feminin" har alltid använts som förnedringsord och värsta förolämpningen mot män, typ i den amerikanska marinkåren eller våldsamma grabbgäng i alla åldrar världen över. När en man som Oliver Stone bytt sida och beskriver hoppet om en bättre värld, som en feminiserad värld har något hänt. Två andra regissörer, de av mig älskade, tidigare bröderna Wachowski, som skapade filmen Matrix har gått från ord till handling. Båda är numera kvinnor. Det kommer naturligtvis att bli oändliga debatter om vad "feminin" egentligen står för, vilken slags feminism eller debattör som äger ordet, vad män som "deserterar" till kvinnoskapet egentligen förväntar sig; härska och söndra-tekniken. Men det är inte det som är min poäng. Utan att ett ord "feminin" som i 6 000 år av den härskande klassen, patriarkatet, använts som hånord mot de underlydande männen håller på att förvandlas till ett befrielseord och en befrielsehandling också för män. Kanske är det just det dagens krig och terrorism handlar om; att Makten håller på att förlora männen, som lydiga undersåtar i den patriarkala maktordningen? Trots att det naturligtvis är motsatsen som skapar rubriker.

Brittiska sportreportrar kallade OS i Brasilien 2016 för "kvinnornas OS". Med det menade de att kvinnor i sportsammanhang gjort ett totalt, globalt genombrott och att deras prestationer är lika spännande och nagelbitande, som någonsin männens. Och jag tänker på att vi lever i en tid när kvinnor på alla områden visar att de klarar av vad som helst. Med den insikten följer också vemod och sorg. I 6 000 år hölls kvinnorna nere, deras talanger och begåvningar begravdes levande av lagar, seder, traditioner och ständiga dödshot om de bröt mot konventionerna. Det toppar liksom inte löpsedlar eller Rapport att vi lever i en tid, som inte liknar någon annan i världshistorien, inte heller historikernas eller filosofernas analyser.

Det är ju världsomvälvande att "det andra könet" nu visat att de 6 000 åren av förtyck av kvinnor var ett mångtusenårigt brott mot halva mänskligheten. När det påstods att kvinnor inte ens var andra klassens medborgare utan dumma, obildbara och visserligen sexuellt lockande, men farliga och naiva. Detta pågick i 6 000 år och nu när motsatsen med råge är bevisad borde det betyda en helt annan världsordning, en med Oliver Stones ord global feminisering.

Det andra scenariot är att den nuvarande maktordningen stryker "könsmaktsordning" och lyckas inordna tillräckligt många kvinnor i den hierarkiska våld- och maktmaskin som utgör patriarkatet.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Maria-Pia Boëthius
Maria-Pia Boëthius 

Har sedan första numret varit ledarskribent i rikstidningen ETC. Varje lördag skriver hon ledaren i helgtidningen ETC.