Krönika. Clara Lee Lundberg.

2021-10-20 15:02
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Länge leve livemusiken

Visst har jag, precis som många andra, sagt att jag saknar livemusik under pandemin. Att lyssna på, dansa till, och att själv spela.

Stockholm Jazz Festivals tredje dag, söndag den 15 oktober.

Tillsammans med drygt femtonhundra andra förväntansfulla människor satt jag och mina vänner i ett fullsatt Konserthus.

Vi väntade på en av Brasiliens mest älskade artister; musikern, kompositören, sångaren och före detta kulturministern Gilberto Gil. Det var svindlande att se så mycket folk på en samma plats, ingen hade munskydd och alla såg så glada ut. Overklighetskänslorna kom och gick. Får vi göra det här? Händer detta verkligen på riktigt?

Efter en inledande avskalad show med den brasilianska singer-songwritern Adriana Calcanhotto på sång och gitarr var det dags för Gilberto och hans familj att ta över.

Jublet när den 79-åriga musiklegenden – iförd rosa linne­pyjamas – tillsammans med sin son Bem, de två barnbarnen João och Flor, och trummisen Marcelo Costa äntrade scenen var upphetsat och öronbedövande.

Sedan följde en drygt två timmar lång musikalisk och känslomässig resa med dans, nostalgi, allsång, humor och otroligt mycket sväng.

Genom huvudet rusade minnen från alla mina år i Brasilien; fester, kärlekar, konserter, möten, stränder, karnevalståg, manifestationer, relationer. Det var som att kastas fram och tillbaka i tiden i takt med den musik som betytt och fortfarande betyder så mycket för mig.

Visst har jag, precis som många andra, sagt att jag saknar livemusik under pandemin. Att lyssna på, dansa till, och att själv spela.

Men det var först när jag stod där, inklämd mellan andra varma kroppar och med basen pumpandes i bröstet som jag förstod att jag inte bara hade saknat det, utan att det är helt nödvändigt för att jag ska känna mig levande som människa. Inget liv utan livemusik, ingen livemusik utan liv.

I veckans tidning kan du läsa om en annan nyskapande musikföreställning; ”Poetic (R) Evolution” på Berwaldhallen i regi av Nachla Libre, som jag fick en pratstund med inför premiären. Vi pratade om varför poesins ställning stärkts och vad som uppstår när olika konstuttryck möts på oväntade sätt.

Trevlig helg och trevlig läsning!

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.