Krönika. Dilan Apak.

2020-04-05 17:00
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

I coronakrisen kan vi skryta om vår ensamhet

Vi var inte tråkiga, stela och socialt eftersatta. Vi var före vår tid!

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Coronakrisen har vänt upp och ner på mina föreställningar om mycket. Ulf Kristersson är tydligen socialist. Mina föräldrar i Stockholm tycker inte längre att jag besöker dem för sällan. Och ingen i Europa verkar hittills ha vetat hur en tvättar händerna ordentligt?

Det enda som tycks vara intakt är den fantastiska svenska självgodheten. Så O-ER-HÖRT nöjda en majoritet svenskar verkar vara över att sakna förmågan till panik eller i varje fall oro. Så himla pinsamma alla länder som inte är Spanien eller Italien är när de sätter sig själva i total karantän. Lite virus har väl inte så många dött av!! Skrockas det diskret från Gotlandsfärjan på väg till mormor för att ingen med offentlig makt har ju sagt att en inte FÅR åka. 

Sveriges just nu sexigaste man är Anders Tegnell. Inte för att han är snäll och vacker på samma gång utan för att han är så otroligt lugn. Stefan Löfven är plötsligt en underbar statsminister för att han vädjar om ”folkvett” och ingen tycks komma ihåg hur den rödgröna regeringen inte lyfte många fingrar för att laga den välfärd alla saknar nu. Den främsta kritiken av hans tal till nationen handlade mindre om vad han (knappt) sa och mer om hur märkligt det var att han inte bara filmades framifrån – utan även från sidan. Herregud så konstigt det var!

Jag vet såklart att alla svenskar inte är brutalt nöjda med statsapparatens vädjande framför beordrande. Den svenska coronastrategin debatteras ju flitigt, även utanför våra avlånga gränser.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Och jag är väl inte så förvånad egentligen, över att den svenska självgodheten i övrigt är på topp, någon gång skulle den väl peaka. Vad bättre tillfälle än under en pågående kris? Vad jag dock är en smula förvånad över dessa dagar är vad folk inte verkar särskilt malliga över. Varför uppmärksammar ingen den skrattar-bäst-som-skrattar-sist-situation som uppstått för hela den svenska identiteten, även känd som: sky andra människor till varje pris?

Äntligen är det vettigt att undvika till och med folk en känner på gatan! Äntligen är det inte längre så avundsvärt att vara som sydeuropéerna. Ni vet sådär himla sociala, bjuda in vem som helst på fika, kindpussas och leva med sina äldre.

Det är inte längre något som svenskar behöver snegla åt och känna prestationsångest över. Istället har det blivit det absolut värsta en kan hålla på med!

Innan den här vidriga pandemin beskrevs den svenska ensamheten som ett problem, politiker efterfrågade ensamhetspolitik och det gjordes TV-program av hur många som dog utan att lämna efter sig kända arvingar. Allt det där framträder nu i ett helt nytt sken. Vi var inte tråkiga, stela och socialt eftersatta. Vi var före vår tid! Och det kommer vi kunna skryta med i hundratals år säkert. Om vi inte dör allihopa, såklart. 

För övrigt – jag ser er vänstern. En global pandemi som tycks påskyndad av de rika och bara kan lösas med kollektiva åtgärder genomsyrade av solidaritet? Väl spelat era sjuka jävlar. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.